Jag har gjort en djuplodande analys av min egen person och kommit fram till att undertecknad, endast, lider av två betydande handikapp, nämligen ÅLDER och FETMA . Dessa två har,tyvärr, stor betydelse då de, av omgivningen, betraktas som VÄLDIGT VIKTIGA ! Mina närmaste är, ideligen, på mig om min tilltagande viktökning och uttrycker ständig oro för min hälsa, detsamma beträffande min stigande ålder, de tror inte man orkar med längre . Det konstiga är att jag, fortfarande, känner mig tämligen frisk ! Dåligt flås, ja, men orkar gör jag,slö, ja, men, när det kniper, så får jag saker uträttade !
Övriga omgivningen och deras misstänksamhet och, i sällsynta fall, utstuderade förakt för min person, ja, den GER JAG FULLSTÄNDIGT F A N I !!!!!!!
Om de dömer mig för min fetma och min tilltagande ålderdom så faller det tillbaka på dem själva !
Mina barn har svårt att fördra sin pappa, jag har inte den diskreta och blygsamma framtoning som de,helst, ville att jag skulle ha,eftersom jag ju är både gammal och fet ! Så när jag vållar den allra minsta uppmärksamhet, speciellt på hemmaplan, då vill de bara gå och gömma sig ! Men jag tänker INTE ändra på mig ! Jag kommer att FÖRBLI den fräcka och indiskreta gaphals som de har så himla svårt att fördra och det VET de ju, innerst inne ! Och även om jag ämnar, i rent hälsosyfte, dra ner på matintaget och cykla/promenera mer så lär jag INTE ändra mig i övrigt !
Tack för mig och, alla ni som läser, vet att "gaphalsen" återkommer (när man minst anar det......)

----