I ett töcken nånstans mellan sömn och vakenhet
i ett ljus reflekterat av din egen nakenhet
här sker det saker som du inte kan förklara
här är världen inte riktigt som den brukar vara

skuggorna lever, elden känns kall
för ett ögonblick ser du världens förfall
Du anar att något inte stämmer som tur är
när du urskiljer någonting du tror är konturer
av ditt eget hus men nån annan bor där

Du tar dig en titt in genom ditt fönster
men allt du kan se är färgglada mönster
den sista sömmen spricker och den brinnande flamman
sänder dig ut och drömmen rasar samman