gråskimmerdagar

omsluter dig stilla

med tröstlöshet

som en kladdig smet

kvällsdiset lägger sig

som en ogenomtränglig slöja

över marken

döljande smärtdjupet

vid det becksvarta stupet

dansande dimma utmed vägrenen

avleder uppmärksamhet

från bergen som reser sig

med ett obarmhärtigt sting

överallt runt omkring

i gatlyktans varsamhetsskimmer

kan du sträcka ut din hand

trots timglasets sand

och snudda ömsint vid

ljusglittrande

vattenpartiklar

i mötet

mellan det tillfälliga

och det evighetsmättade

de som blivit tvättade

sträck din tanke att omfatta

det evigas omsorgsfullhet

när kärleksfamnen fångar upp

ger dig en mjuk plats

att vila ditt trötta jag

både natt och dag

öppna ditt frusna

och bli värmd

utan dom, stämplar eller fack

utan tårar eller tack

du är känd

kallad vid ditt rätta namn

skrivet på en vit sten

där inget dis

och ingen dimma når

större än du förstår

där ingen manipulation

med sina djuplodande

tentakler och marionettspel

förekommer längre

det blir inte trängre

räck ut din hand

fatta den utsträckta

ingen skam eller skuld

ska stå i din väg

ingen dimma

inget dis

ska skymma din sikt

du ska förstå allt av vikt

gå med frimodighet

i fullständig glädje

du behöver varken

gömma dig

eller söka trygg hamn

i någons famn

den väg du går

ska vara kantad

med guldskimmerljus

och vitvingesus

veckla ut dina vingar

och flyg

ovan alla moln

värmd av solens dekret

doftande evighet

sväva högt på termodynamik

var allt du kan bli

du är fri