mina ögons sedda bilder

av naturens givmildheter

lämnar värme åt mitt hjärta

när en mamma minns sin barndom

att slita för en välbärgad

och få känna sig förminskad

hon berättar fylld av vemod

om hur mänskor kan sig bete

men skillnaden på avträdet

kan hon visst och sant skratta åt

i hembygdens vackra landskap

hon pekar och minns allt så stort

men skolvägen genom skogen

var så lång både då och nu

(c) tk.