Jag blir hög på dina händer S och kan inte låta dig vara. För jag flyger efter din beröring, svävar runt dina kyssar och brinner när du kommer. Känner du elektriciteten? Det vet jag att du gör för du frågar hur det är möjligt, hur det är möjligt att jag kan röra dig sådär.

Med darrande läppar.

Att vi sedan inte berör varandra, mer än att du drogar mig, hör faktiskt inte till.

Efteråt tänker jag på fotoblixtrar. Om du kunnat se en bild på oss nu. Bland armar, lakan och andetag. Då skulle du förstå hur jävla vackra vi är S. När vi ligger kvar tillsammans. Klibbande nära. Fångade på fotopapper i ett mörkrum inuti skulle du kunna förstå.

Hur huden glittrar.

När vi rör vid varann.

Att det beror på blanka pärlor av svett syns ändå inte på bild. Skulle det synas retuscherar jag bort.

När du går vill jag skrika sönder alla väggar, rispa spegelbilden ovanför din tandborste och spara luften du andats i en glasburk. Sover på den istället för dun. Vaknar med huvudvärk. Vrider mig bland bomullen men hittar ingen ryggrad.

Du är inte här.

Att saknaden inte beror på kärlek spelar ingen roll, abstinensen håller mig kvar. Vid illamåendet. Jag böjer mig över toalettstolen tills du rycker i handtaget igen.

Kommer tillbaka. Kommer igen.

Och jag svävar. Åter. Som besatt.