Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Lämna mig inte, jag äcklas av annan hud.


Som tidvatten – vi ebbar ut

- Vänd dig om, säger du.

Och jag glider in i din famn. Min ryggrad mot ditt håriga bröst. Skäggstubben på din haka rispar upp huden på min vårbruna axel. Du håller mig hårt, jag greppar dina armar desperat. Naglarna pressade mot huden, vill in. Vill under.

Ligger stilla intill, som en spegelblank sjö, likt mina ögon. Tårar reser sig som vågor, slår mot ögonlock. Jag tvingar dem till reträtt.

Tystnad.

Du andas djupare, jag faller hårdare. För varje andetag. Precis innan du somnar rycker du till några gånger. Jag är beredd, du har ryckt vid mig så många nätter förr. Likt dödsryck. Vet vad som väntar. Det oundvikliga, rutinen jag lärt mig utantill.

Du drar dig undan. Kysser min nacke först.

Jag har ju alltid vetat. Att du älskar mig som tidvattnet. Med ett ryck drar du dig undan. Och den här gången vet jag – att vågen som är vi snart har ebbat ut.




Fri vers av malin...
Läst 465 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-05-11 10:24



Bookmark and Share


  Roger VIP
Vackra bilder, vemodigt och otroligt välskrivet.
2011-05-11
  > Nästa text
< Föregående

malin...
malin...