Jag tror att ohyran infekterat hela min själ
Ätit sig upp genom näsan till min hjärnbarriär
För om mitt liv är en tävling är jag dys-funktionär
som saboterar diskret och som en dag som den här
blir dysreglerad i sinnet som en revolutionär
som tär på sammhällets normer
med sitt kontrovers-besvär

Spenderar dagen med översättning KROPP till BINÄR
Blir internet hypokondriker som faller isär
Jag ropar varg med krypade medier som det här
för varje knapp som jag trycker
konstateras misär

Jag kanske är
så oändligt desillusionerat lycklig
att jag bär alla andras bördor, frivilligt trycks ner
så att jag rycks med och tycks se
nån mening med allt,
med alla nycker och flykter
Behöver konstant
nånting som ger mig ett syfte
distraherar galant
nåt som besitter mig fullständigt
Vill bli ignorant
som kristna som tror på sin helande hand
och de kan be för mig
ser på mig som att de tror det är sant
Planterar in en ide som de matar konstant
tills dess jag tror jag kan se
om så än på distans
hur alla andra är de som är orsak till allt
Konformitet i fördömmande

Går som en dans
att släppa loss alla monster
som hjälper mig korsa min gräns
Studerar konsten att älta,
och klärvojant unviker smärtor imorgon som de redan fanns
Komposerar apatiskt en tillfällig dödsannons
Inte menad att publiceras men man vet aldirg sånt
Jag kan tillslut fokusera trots sån sjuk turbulans
Låter mitt trasiga ego få halvtids-dispans
att lapa pölar av Prego jag spillt brist på balans
Slutar att kommunicera min ambivalens
Trasslar in mig mera i brist på substans