stjärndanarna

öppna

vindseglen

sträckta äro linorna

fingerklypor äro tomma

länge har himlaväverskorna  med fötter nynnat rytm

solvögon har skiftat

kammen har kammat

skyttlar har sprungit i ilande

fläktande

spolen har snurrat

i lyssnandeljus

väven vit

har lindats runt bommen

med mildhänder lyfts av

floden mötte dem i gryningssköljan

silverskrudar dansar

ängsljus

glittrande

pärlradsstegan

jungfrun vandra med sol runt källan

i flod badar solstrålar

fyller vävens vita

linor  är sträckta i fyra vägaskälsmöten

fingerkärlek håller

lärften smäller i vindan

bädden bäddas

ren

stjärndanare

skriver

mening