Vad vet vi egentligen?

 

 

Vi ser endast yttringarna

och den ärrade kroppen

men har ingen susning om

hur många

monster

drakar

och demoner

hon besegrat

för att stå rak

med högburet huvud

och stadig blick

 

Fri vers (Prosapoesi) av Anna*
Läst 219 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2010-08-07 11:06

Skriv ut
Spara som PDF

chaii hittade tillbaka till denna, och önskar jag kunde applådera igen! får dock nöja mig med att bokmärka och njuta av den igen flera gånger, om och om.. :) 2010-10-07

Sandra_Flickan Superbra dkrivet! Applåd 2010-09-12

Rune Thorsell Den här dikten kunde stå på min mormors gravsten och även på min mors. Mormors liv var ett gatlopp mellan skadeglädje och spottloskor men knäcka henne gick inte, nej inte heller lärde hon sig att kröka rygg. Min mors liv blev något lindrigare men ingen dans på rosor. Det här har Du tolkat mästerligt. 2010-08-23

jörgen g Mvg!!! 2010-08-15

Lavinia Röd Detta är otroligt starkt! Applåderar vilt! 2010-08-10

Monica Ullmark/Cickan Så sant du skriver...yttringarna...eller ytter ringarna som hos ett gammalt träd. :) Gillar! 2010-08-08

chaii så otroligt sann, och detta bör hållas i bakhuvudet varje gång vi träffar nya människor! bra skrivet! 2010-08-08

Mr Lindemann Att stå där likt en fura eller saltstod likt ben som är som är rötter i en mark som ger mylla för den människan som sett allt och upplevt det mesta som ingen egentligen bör uppleva 2010-08-07

SagaArt Alla bär på en historia. Bra tänkvärd text. Kramis 2010-08-07

Bo_67 det enda vi vet ibland är nog att vi egentligen inget vet...ibland en tröst andra gånger det motsatta 2010-08-07