i rädsla

pressas ögonen samman

så hårt

så hårt att röda vågor

sköljer

så

ebbar dessa ut i

stjärnkaskader

sakta

då udden

då udden av rädslan ebbat…

klingat ut

klinga

klinga silverne

bjällra

i skogen vandrar ho

med vidja

ljuslätta

fjäderlätta steg

tjärnen sköljer

källhjärta

klinga

klinga gyllene

bjällra

de vaka med kossora i vall

i bäckakälla porlar honung

humle lindar

sömnlugn

ögonen

öppnas

efter endast en liten stund

en vindils lätta

en vindpil

en modpil  

vänjer sig ögonen

du

vid mörkret

inom dig andas

vattenmantel

du svävar  dansande i den vita sandens händer

ur hav höres

han stiger upp

lyfter

den stora snäckan

till mun

andas

snäckvind

ljuda

vattenfolken strör havsband

hon sveper ut

vit sidenvägg

så är lystern

utan bländande effekt

rädslan är  befriad

vit svan

fyller

dina

handljus