Flimmer, akustisk gitarr,
solen lyser starkt, bländande.
Ingenting annat hörs,
tittar på bildrutor i kronologisk ordning.

Varför ser alla så lyckliga ut?
Som att de har riktigt kul.

Jag sitter i mörkret,
cigarett röken fyller mina lungor,
rusdrycken min hals.
Det bränns, på ett,
behagligt sätt.

Nålar sticker mig igenom hjärtat,
lägger ena handen, där det gör ont.
Smärtan försvinner, ersätts med tyngd, ihålighet.
Andas in igen, glödet reflekteras i mina ögon,
håller kvar, det giftiga molnet i mina lungor.

Tillslut, släpper, andas hastigt ut,
rökmolnet. Det lättnar, tar en klunk till,
av den brännande sensationen.

Flimmer, akustisk musik,
ditt skrattande ansiktsuttryck hånar mig.
Skrattar åt mig igenom bildrutorna.

Apparaten hakar upp sig, stannar,
upp på en bild av dig. Livsironi.
Jag bara ler, tar en klunk till, det bränns
mindre. Fyller mitt inre med vita moln och
andas ut.

Jag har fått nog av dig,
säger jag till ditt stelnade ansikte,
utan att få svar. Orden ekar i mitt huvud.

Jag sluter mina ögon,
virvlar runt med tankarna,
ytterligare förgiftar jag min kropp.
Men din bild fortsätter att,
sätta eld på mitt sinne,
bränna,
igenom ögonlocken.