Någon gång fattade jag någons hand för allra första gången.

En gång höll min lilla kladdiga hand i en stor hand. Det kändes tryggt. Ibland släppte min lilla hand den stora trygga handen och gav sig iväg på egna små äventyr. Kom gärna tillbaka, för att hitta tryggheten igen. I den stora handen.

Andra gånger höll jag ett litet barns hand i min. Handen var liten, knubbig, varm och kladdig. En nyfiken liten hand som provade sig fram och kände på olika saker, smakade på livet. Därför så kladdig.

Många gånger höll min hand en mans hand. Det blev lättare att gå med en annan människas hand i min. Handen värmde hela mig, inifrån och ut. Dessa händer i min hand gav mig glädje!

Den gången jag tog den döendes hand i min upphörde världen att existera för en stund. Den sista gången... just den handen. I min hand.

Min hand fattade många händer. Min hand släppte många händer. Många händer fattade min hand. Många händer släppte min hand.

Jag minns helst de stunder när händer fattade min hand.

Hand i hand...

Går vi...

Mot främmande strand genom livet.