glorifiering
borde vara den egna handens omfamn runt efterlevandet i hjärtats sång

springa av ljus
glipa

i den hårt slutna handen
den hårt slutna handen

bröstvingen

det går att springa
ja, det går att springa

gasellen springer graciöst
det går att springa på så många sätt
med så många stilar

det går att söka springa bort från sig själv
då sluts springan
molnen dras samman
detta är att söka gömma sig
det är icke molnens vilja att gömma

det går att söka springa bort från sig själv
gömma sig
ändra namn, adress, allt

ändå är det så att en glipa alltid är där
kisande in till ut

varför söka springa bort

det är sant att kroppen tycker om jobb, arbete
men icke för att springa bort
det är snarare att springa till

det är; jag omfamnar bröstets bön

varför söker så många springa bort
de söker springa allt fortare ty de söker lyfta; lyftandet
de söker flykten vilken är friheten
friheten vilken är att bäras av andeljuset däri ligger modet att aldrig avvika från den egna sannheten, individsannheten
icke personlighetssanningen
däri - att bäras av andeljuset - är den eviga egenglorifieringen  vilken icke är förfall
denna är uppstigande
i den insikten vaknar mannens hjärta genom kvinnans kupade omhöljande händer, ledarskapet upplöses och gemensamsträvan uppstår
andeljus i kärleksljus

tillitsöga lyftas

djupa brunnar
stjärnstrålande

svaret
svaret viner
piskrappssmärta

mjukkind brinner


barnet lyfter ansiktet till den vuxne till världen
ögonen är djupa brunnar
är kärleksbrunnar

vuxne
se in i barnens ögon
se det du
så ofta glömmer

stjärnstrålande är barnets ögon
barnen har det mjuka talet
svaret barnet får är ett piskrapp vilket obönhörligt ryter tyst

orden
orden viner
det ordlösta viner
viner motbarnet med pisrappssnärt bränner kinden

har du upplevt din kind brinna

var gång barnet sedan möts av en hand vilken önskar mjukröra kinden drar sig barnet undan

barnets hjärta
drar sig till

barnet älskar
dig