- Hur i helvete kan du göra något sådant mot mig? sa hon, med ilska i rösten.

- Jag menade det inte, det bara blev så, sa han, ursäktande.

- Menar du att du inte kan bestämma över det du gör? frågade hon.

- Nej, men, ibland blir bara saker trots att man inte själv vill. Vi skulle bara vila oss på sängen, under tiden vi väntade på att du skulle komma hem. Sen kom vi för nära varandra och det kändes naturligt att kyssa henne och sedan eskalerade känslorna och vi förlorade oss i varandras armar. Det kändes skönt och nytt och inte så allvarligt. Vi tänkte inte på dig i den stunden, sa han.

 - Så du menar att om jag inte öppnat dörren och funnit er här så skulle jag inte fått veta någonting om det. Ni skulle bara roa er i väntan på mig, och så råkade jag komma hem från verkstaden lite tidigare och fick se alltihop.

- Ja, jag är så förfärligt ledsen, sa han, i ångerfull ton.

- Hur hade du reagerat om jag hade legat här med din kompis Edvin, då du kom in här?

- Jag hade gjort så som du gjorde med Alma, knuffat ut henne genom dörren och behållit hennes kläder här.

- Men är det inte ditt fel också? undrade hon.

- Joo, men det var inte allvarligt, mer på skoj, sa han.

 - Så du håller med mig om att detta var fel av dig och Alma.

 - Ja, jag älskar ju dig, nu och för alltid, sa han.

 - Vet du vad? sa hon med trånande röst.

 -Nää, sa han.

 - Eftersom du bara har skjortan på dig så kan du väl ta av den också? sade hon.

 - Varför då? frågade han.

 - För att jag vill se dig i din nakenhet innan jag bestämmer mig för vad jag skall göra med dig, sa hon med beslöjad röst.

Han krängde skjortan över huvudet utan att knäppa upp den. Han skylde sitt kön med båda händerna och försökte än en gång förklara att det bara hade hänt utan att han eller hon hade planerat det.

- Lägg dig på sängen, sa hon, med len förförisk röst.

Han gjorde som hon bad, men såg mycket frågande ut. Hon hämtade en svart väska, som hon ställt innanför dörren, då hon kom in. Hon öppnade den och placerade den på sängen bredvid honom. Hon tog fram två handbojor som hon fäste om hans händer och i sängstolparna.

- Vad skall du göra? frågade han oroligt.

- Det får du se, svarade hon och förklarade, att någon otrohet skulle det aldrig bli frågan om fler gånger, det skulle hon se till.

Han började svettas då hon tog fram en liten maskin och en vass nål. Hon satte sig grensle över låren på honom med sitt ansikte mot hans ansikte. Hon arbetade metodiskt och omsorgsfullt. Han gnydde och kved och försökte vrida sig loss, men hon höll honom i ett järngrepp. Efter en mycket lång och plågsam tid slutade maskinen att burra och smärtan jämnades ut och det stacks inte så som tidigare. Smärtan var istället brännande.

När hon krupit från honom och samlat ihop sakerna försökte han titta ner på sin mage men han misslyckades. Hon kopplade loss honom och lät honom se vad hon gjort med honom.

Han var tatuerad med en text på magen som hon trodde, skulle göra det omöjligt för honom att vara otrogen igen. Det stod:

JAG HAR HIV, LIGG INTE MED MIG!

(c) tk.