asken vilar i hand

gnista flyger

antänder

väggar andas mjukskuggor

vill mig icke

illa

sluter ögon om

värms

afton slutes sakta om pyrande slinga

stenar kallna

i

minnesglöd

asken rister

bladguld

markstegen andas

tysta

okomna

jag fryser

lindar sjalen

varv till varv om

ensam är stundtals förtärande

aftonvingar bär mig vidare