Vinklade vrår, steniga mossar.. En borg av rivet material

Spöken lever av vår rädsla, fingrar på våra känslor

skriker i våra döva öron.. Sätter dimmmiga syner

och fuktiga pannor i bilder av en tid för länge sen

Kroppens temperatur sjunker, frostas av dödens besök

Det går en vals i det stora rummet av tomhet

Där flyger existensen på lättade vingar

Visslar tyst en sorgsen melodi..

Blåser ett bevis av närvaro mot vår kind

Ger oss rysningar över huden och flyter bort i

 besvikelsen av att inte längre finnas till..