nöd, i nervös stillhet
de svarta molnen

lyser molnstrålar, solen



plötsligt, när jag går där bak-
om husväggar,

spelar skuggor, ofångliga



precis som det skymmer,
ångesten, bekymmer

radas upp likt

arkebuseringsrad



i det ögonblicket, finner
inga tankar mer

bara miner minner
djupt ner

under bark och skal



försvinner domnad
förstummad

oklar

som skuggorna,
när solen skyms