jag minns dej som att du så fort du hörde
eller själv yttrade ett påstående
stal en häst och gav dej iväg i galopp
för att bevisa motsatsen
jag minns det som
att du brukade smsa mej från hästryggen
i euforin över att ha kommit undan ännu en gång
för att berätta
att du är på väg mot din egen motsägelse igen
och att det är ännu häftigare den här gången
att du snart inte gör annat än undrar
men att du gör som jag sa
istället för att sätta fingret på
lägger du handen emot
vidrör
och att du snart kan älska mej så att jag kan känna det
till och med en tisdagsmorgon när jag kliver på bussen