Efter en mycket het dag med gassande sol, och ett par månaders torka, blev det ett öronbedövande åskväder. När det åskade fick vi alltid vara uppe, om det var på kvällen eller natten. Vi satt i stora rummet tillsammans med föräldrarna. Elektriciteten försvann alltid på den tiden så stearinljusen var tända och det var en orolig stämning. Föräldrarna berättade om sina upplevda åskväder från det de var barn. Jag tyckte att det var pirrigt men min bror tyckte att det var spännande och intressant, men han har alltid varit intresserad av vad de fyra elementen kan ställa till. Nu satt vi där i vårt stora rum och räknade för att få veta hur långt det var mellan blixt och knall. En pilsner, två pilsner… osv. Den var nästan över oss nu.

Det knackade på dörren och vår granne, farbror Johan, talade om att det var stopp i brunnarna på gatan så allt regnvatten rann ner i våra källare, så han behövde hjälp av pappa. Pappa och Johan försökte fixa det. Mamma satte eld i kaminen för att hon skulle kunna sätta på vatten till kaffe. Jag minns den goda kaffedoften som spred sig i huset. Kaffekannan var röd, emaljerad och så fanns det en tygpåse som man lade kaffepulvret i, istället för våra filter. Kaffepåsarna var av flanell, vita, mjuka och lena. Ibland fick jag ha de oanvända som sovpåse till min lilla docka. Jag bäddade åt henne i en avklippt kvartkilos gevaliakartong.

Regnet bara vräkte ner. Det blixtrade hela tiden. Vi var glada att vi hade kyrkan i närheten eftersom den fungerade som åskledare. Det hade vi fått lära oss.

Mamma dukade fram koppar, kaffe, bullar och saft. Pappa kom in blöt och smutsig. De hade fått rensa brunnarna med en lång skopa. Han tvättade sig och tog på sin pyjamas. Äntligen skulle vi fika.

Just när kaffet var upphällt och vi skulle börja fika knackade det på dörren igen. Pappa trodde det var grannen, men nej, det var vår farbror Olle, som kom in alldeles genomblöt. Han bodde i Göteborg och kom mycket sällan på besök. Han brukade komma på somrarna några veckor då han hade semester, men detta var en överraskning för oss alla. Han hade velat överraska och det lyckades han verkligen med.

Vi barn blev mycket glada åt att vår farbror kom, för vi tyckte jättemycket om honom. Han var en vuxen som gärna lekte med oss barn. Han lärde oss snickra träbåtar, och göra visselpipor av pile som vi visslade i. Han brukade se till oss barn så att föräldrarna fick känna sig lite lediga och så de kunde gå ut och roa sig någon kväll.

Denna kväll hade han kommit gående i regnet och åskvädret från järnvägsstationen i stan till vårt hem. Han var dyblöt så han fick klä av sig och så fick han låna en morgonrock av mamma. Mamma hängde upp hans kläder vid kaminen så de skulle torka.

Nu äntligen fick vi börja fika och farbror Olle berättade hur han haft det sedan vi träffades senast. Han berättade om sin katt som hette Lipz och som skulle ha ungar snart. Han hade alltid någon rolig historia på gång om katten. Han berättade också om dråpliga äventyr på jobbet, eftersom han jobbade på en offentlig toalett i storstaden. Han var ute och fiskade på lediga stunder och berättade om tidiga mornar, på klipporna vid bohusläns kust. Vi lyssnade andäktigt för han var en god berättare.

När åskvädret dragit förbi fick vi krypa till sängs, men det gjorde vi gärna, eftersom vi visste att farbror Olle skulle stanna hos oss i ett par veckor.