När jag vandrar i min dröm, likt en skugga i någon annans tankar, tänker jag då ofta på vad?
Vad är min själs innersta önskan?
Det är du med din värme och bitande kyla, med din dimma och ditt solsken på de pärlbeklädda stränderna, dina giftiga moln och oljiga fåglar. Sökandes hjälp, utan att behöva den, inser inte ditt fruktansvärda värde för mig och alla omkring. Fylld är du av liv likväl av död.
Den melankoli du omsluter mina sinnen med är av sällan skådat slag ~ endast i hjärtats mörkaste vrå de skymta denna outsägligt oändliga skönhet men för dem finns du ej på samma sätt som du finns för mig.


Låt mig besöka dig ibland, min Odessa