Bakom slutna ögonlock reser hennes fantasi

på underbara äventyr

bestiger höga berg

simmar över djupa vatten

med ansträngning minimal

Med en lätthet som spunnet socker

finner hennes själ din

möts av öppet hjärta

smeks av leende händer

utan rädsla för resans slut

Verklighetens blå ljus

kallar henne sakta tillbaka

sveper in henne i

kokongens trygga värld

inlindad i vardagens verklighet

Fjättrad till hjärta och själ

gråter hon sin stumma bön

att få födas åter

veckla sina vingar ut

flyga som den vackraste av fjärilar

Mot verkligheten

med ansträngning minimal...