är det icke förunderligt

där vid klippornas fötter står en timrad stuga

stugan synes ej på avstånd

inbäddad är stugan

taket är mossa

är gräsvajande skimmerfolk

ur rökhål stiger rök

knappt synlig

så het brinner eld

du nalkas stugan

ser stugan

väggarna är grova

timrade stammar

faktum är att hela stugan är hela skogen och

taket är närmast molnseglarna är mossa

visst är det remarkabelt förunderligt

länge

satt han i cirkel

ritad av

gamla

naknad

naken i vilja

såg platsen

begav sig

lade panna till mark

bredde ut kropp

nära hennes hudskimran

ur hennes hjärtdjup stiger är

han bugar sig

vandrar i känd skog

lägger hand till stam

till stam

jag har behov av ditt värn

hon kommer

min kvinna

han lyssnar

hör bejakelse

trädet skänker sin livfamn

han reser väggar vid klippas fötter

stugan synes ej på avstånd

inbäddad

är stuga

han vandrar i känd skog

lägger sina drömmar i

mosshänders

silverne

jag har behov av ditt värn

hon kommer

min kvinna

han lyssnar

hör bejakelse

mossa skänker sin livfamn

med famnen fylld  vänder han stegen till

 klär takbjälkar med gåva

taket är mossa är gräsvajande skimmerfolk

ur rökhål stiger rök

knappt synlig

så het brinner eld

han vädrar

uppfylls

av är

lyckoviskar

hon kommer

min

 kvinna

till honom förs hon av dem

deras händer

flätas samman

av band

i mening