röda pärlor lysa i skogsskuggas silande solvingar
lingon röda växa i vitblommas volangkjolsklocka
i sommarnatts ljuva hade hon flätat sållnät
av grästuva
flätat korg
av pil

nu vandrade hon med mjukvarsamma kliv
hennes drömmar var överblivna
stängda


hon stannar

sluter
ögon
stängda


röda pärlor lyser
lyser i skogsskuggas silande solvingar


du vackra frändenät sluter mig nära
i min
vemodssång


i beundran dalar hon ned på knä
kupar varsamt ögon
runt planta


vacker är hon
bron av
frågeljus


kvinnor stå i vatten med kjolar knutna uppöver
de bär koniska huvudbonader
tankar silas genom flätverk
de planterar ris


hon ser djupgröna blad
två halvor sida vid sida i en

är du skalbagge grön frågar hon ödmjukt
blad rister stänglar i fnittrandekärlek

hon möter risets blomning
vitrosa klockor klingar

hon reser

röda bär doftar i blomklockor
vandringen fortsätter
allt högre i
mosse

gula pärlor
lysa i fjällkjolars veck


i beundran dalar hon ned på knä
kupar varsamt ögon runt planta


vacker är hon
bron av
svarandeljus

hon beundrar hjortronbären
pärla till pärla i ring
i ring


de bär koniska huvudbonader
tankar silas genom flätverk

jungfrun sitta i kammaren
med gyllene fingerborg
silkestråden i
silverne öga
löper sirligt
i mönsterande
hovar klapprar
över
bejakelsebro
jungfru rodnar
i ömhetsljus
vingar
skälver
lätt

vindar sveper djup

hon sållar svaren
kastar dem in
i vindar

flätad pilkorg stå i bidan vid bäckaflöde
hon somnar i mossens händer
vet att svaret slår rot


i den sena aftonstunden sätter han sig
till vila där under pilträdet
vid bäckaflöde

inandas skogens
röda och
gula
guld

pilträdet sluter honom
in i famn

då mannen åter vaknar  
vilar hans kropp i mossas bädd
hans huvud i hennes knä


kvinnan bär gyllene klädnad hjortskinn
runt midjan i håret flätade röda band
han lyfter armar händer
rör hennes ögon öppna
ur hjärta lyfter han nyckel
låser upp hennes
stängda dröm