- Sätt dig här på stolen tills jag bäddat sängen åt dig, min vän, sa  jag till lilla Bengta en kväll, när jag jobbade på ett äldreboende. Hon hade ringt på klockan för att få hjälp med att smörja fötterna före sänggåendet. Innan hon ringt hade hon tydligen varit en aning förvirrad, eftersom hon tagit av alla sängkläderna och lagt dem under sängen.

 – Vad tänkte du på när du lade sängkläderna där under,  frågade jag, och lade mig på knä och drog fram dem. Hon bara skakade på huvudet, och upplyste mig inte om det.

Varje kväll smordes hennes fötter och hon njöt verkligen  av massagen. När hennes fötter var smorda ville hon ha hjälp med att dra på ett par yllestrumpor, eftersom hon oftast blev kall om fötterna under natten. Jag hjälpte henne med det, och sedan gick jag med henne på toaletten. Medan hon satt på toaletten hjälpte jag henne med att ta ut löständerna och borsta dem.

– Akta så jag inte biter dig, sa hon, och det skrattade vi gott åt. När vi gick tillbaka till sängen frågade hon mig, om jag ville sitta hos henne en stund innan hon skulle sova.

- Du, har tur ikväll, sa jag, för du är den sista som jag behöver hjälpa nu, alla de andra har lagt sig, så jag kan sitta hos dig en stund. Jag måste bara gå, om någon av de andra boende ringer i klockan.

- Tack, då kan vi prata en stund.

- Vad tänkte du på då du lade sängkläderna under sängen, frågade jag igen.

- Jag vet inte riktigt. Det var precis som om jag var hemma hos mor tidigare i kväll. Jag hade suttit i mors stol framför brasan, men så plötsligt kom det en man in i köket och ville att jag skulle följa med. Jag vet att jag stretade emot och att mor sade ifrån, till mannen, att jag skulle stanna hos henne. Jag slet mig loss och sprang bort mot min säng. Han kom efter och tiggde mig om att komma tillbaka till honom, men det ville jag inte. Han drog ner sängkläderna på golvet och sparkade in dem under sängen, och drog mig i håret och den ena armen. När vi kom fram till ytterdörren, stod mor bakom honom och slog till honom med en järngryta. Han ramlade ihop på golvet och sedan minns jag inte mer.

- Det har nog bara varit en mardröm, sade jag.

- Jag vet inte, det kändes så verkligt sa hon.

Bengta sa, att nu skulle hon i alla fall sova, så jag sade God natt till henne och släckte hennes lampa, då jag gick ut.

Under nätterna då vi jobbade hade vi både städuppgifter, sömnad och strykning på schemat. Jag städade och strök och när klockan började närma sig två brukade jag bli mycket sömnig så då lagade jag kaffe och åt mina medhavda smörgåsar. Jag piggnade till lite av kaffet, och under våren och sommaren började gryningsljuset komma så dags, så jag brukade öppna ytterdörren. Den friska morgonluften gjorde mig mera vaken än kaffet tyckte jag. Igelkotten brukade genomsöka gräsmattorna vid den här tiden efter sniglar och mask, så ock denna natt och jag studerade den, där jag satt på trappan. Ibland ställde jag ut ett fat med vatten så både fåglarna och igelkotten, hade lite att dricka.

(c) tk.