Vi är bara ett tillstånd som står oss upp i halsen. Vi samlar på det förflutna i en fullpackad ryggsäck. Denna börda är så stor att all förändring flyr till främmande trakter. På natten sovande. Om dagen bara så pass vakna att vi inte krockar med en medmänniska på gatan. Gömda bakom masker gör vi det oförändrade. Gömmer oss i flåshurtiga kostymer. Vi kånkar tålmodigt omkring på vår börda. Om vi nån gång hänger av oss den för att ta en paus är vårt vakande öga på sin vakt. Livrädda för att bli bestulna på vårt handikapp.