Jag har gått den här vägen
känt lukten av Väröbruk
så många gånger förut

Jag har sprungit fort över åkrar
ramlat över snåren
slagit huvudet i väggen
på väg hem
så många gånger förut

Jag har åkt buss över den Halländska landsbygden
känt åksjukan närma sig
olusten komma
passera hjärttrakten
som ett slag
rakt in i solarplexus

Jag har suttit med skolväskan på sätet bredvid mig
för att få vara ifred från idioterna
så många gånger förut

Jag har känt sprickorna i muren
skiten sippra genom
allting långsamt krackelera
och verkligheten rämna
så många gånger förut

Jag har försovit mig för att slippa
vandrat i dvala på väg till Högstadieskolan

Jag har fått i mig för lite att äta
druckit för mycket kaffe
sett skolan torna upp sig
och känt magkatarren komma
så många gånger förut

Jag har oroat mig för att fisklukten ska förfölja mig
gödselstanken följa med mig in i klassrummet
kommunistspöket jaga mig in i vrårna
oroat mig för sprickorna i muren
så många gånger förut

Jag har vandrat genom högstadiekorridorer
hållit huvudet högt
balanserat på vingliga ben
Jag har varit det osynliga barnet
så många gånger förut

Jag har varit (i alla fall lite av) mig själv
hållit huvudet kallt
haft rösten hemifrån med mig

Jag har vetat om mitt värde
låtit skiten rinna av mig
bestämt mig för att överleva dagen
så många gånger förut

Jag har spacklat igen sprickorna i muren
vetat om att ingen jävel kommer åt mig
så många gånger förut

Aldrig låtit Högstadieskolan
och hela dess avgrund
dra ner mig

Jag har varit eleven
så många gånger förut
Nu är jag läraren
som ska upprätthålla ordningen
men allting är detsamma
som så många gånger förut

För det är samma trånga gångar
det är samma sprickor i muren
det är samma blickar i korridoren
och De överlever nu
Precis som jag gjort
så många gånger förut

Och det är samma skitsnack bakom ryggen
det är samma otrygga pojkar
och samma rädda flickor
som styr med järnhand
i korridorerna
och innanför klassrummens fasader

Och det kunde lika gärna varit jag
som lät skiten rinna av mig
som tätade sprickorna i muren
som fortsatte balansera skolböcker på vingliga ben
Precis som De gör nu
som så många gånger förut

Jag hoppas att också De kommer levande härifrån
som så många andra gjort
så många gånger förut