Det är vår och vi går längs Nissan
ån som delar vår stad
Husen reser sig mot himlen här
som det inte finns nåt som stoppar
varken husen eller människorna som bor därinne

Och kvinnorna som inte alls bor här
går med huvuden sänkta
medan de kånkar på sina städredskap längs trottoaren
på väg hem nån helt annanstans

Och här vid betongkajen står gubbarna
och fiskar efter det som nappar
kanske är det arbetsförmedlingen
längre upp längs gatan
kanske är det sista strået självrespekt

Här går gamletullsborna med sina hundar
och här går barnen med sina föräldrar
männen med kassarna som klirrar
och motionärerna med sina stavar

Här vid vattnet låg fabrikerna förr
här gick människorna med stolthet
med böjda ryggar
men med knutna nävar
Här såg de framåt
och byggde framtiden
välfärden och jämlikheten
det som raseras nu
här i vårsolen

På andra sidan vattnet ligger skolan som ungarna gick i
Den som skulle bli en kulturskola för alla
men som istället blev privatskola för vissa
Här i staden som inte bara av vattnet delas mitt itu

Det är vår och vi går längs Nissan
ån som delar vår stad
Vi har råd att bo här
för vi har stått i bostadskö
vi har studerat
och fått en lön att leva på
men snart får också vi flytta
för hyrorna höjs
och klientelet ska bytas

Staden utmed vattnet städas upp nu
såhär inför turistsäsongen
och medan uteserveringarnas
skelett får kött på benen
ler vi ikapp med vårsolen

Snart fylls glasen
och snart böjs ryggarna
när sommarjobben bjuds ut
till lägstbjudande

Det är vårsol i staden vid vattnet
med hopp om framtid
om bussar som avgår i tid
Det är vår med höga hus
och lika höga murar

Det är en stad
men det är flera