Jag har vandrat den här vägen så många gånger förut
trampat över leråkrarna
fallit över stengärdsgårdar
Haft känslan av
att detta är ännu ett av mina otaliga varv
genom snårskogen

Jag har gått de slingrande stigarna ner mot havet
känt barken mot huden
drömt bort mig
dolt mig mellan träden
Runnit långsamt ner mot havet

Det är här jag hör hemma
långt ifrån människorna
långt ifrån husen

Jag har känt lukten från reningsverket
den ruttna tången från strandkanten
Känt illamåendet
som ett slag rakt i solarplexus
Men jag har inte vänt tillbaka

Jag har stått vid skogsranden
känt närheten till saltvattnet
Snart närmar sig iskalla höststormar mitt ansikte

Jag har stått här så många gånger
tittat på årstiderna
långt från människorna
låtit tiden långsamt passera
En och annan havsfågel visa upp sig

Det är en stund kvar till skymningen
men redan ser jag skuggorna
falla från höga tallar
över mig

Jag har så länge varit på väg undan människorna

Jag lägger mig här och väntar
låter vätan tränga in genom kläderna
skuggorna leta sig in också under enbuskarna
Årsringarna gå ännu ett varv

Kanske blir jag redo då
att gå tillbaka till människorna