Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Barn utan tyngdpunkt

 

Rymdens barn
saknar bröstben

och genom
det hålet

flyger fåglar
både ut och in

Det kan hända
att någon av dem

finner en svart blank sten
att fylla det  med

för att börja sin jordiska
resa

 


Fri vers av Rachel Roth
Läst 430 gånger
Publicerad 2005-11-24 13:35



Bookmark and Share

    Mejja
Annorlunda men så gripande. Läser den igen och igen. Kan både få en hemsk sorgsen smärta av den men också en hoppfull känsla av räddning.
Beror verkligen på var man själv är när man läser denna. Det är det som är så häftigt med ordform.
2005-11-24

  rebecca d
eller också har jag helt missförstått..läst den igen. Det svarta blev något felaktig (ondskan) som fastnade, men nu ser jag att du menar att det blir en tyngdpunkt. Och så sett slutar den hopfull...man kan tolka den enligt mig helt konträrt, märkligt
2005-11-24

  rebecca d
usch, va hemskt! O, vilken bra bild! så är det med ondskan...känner mig alldeles drabbad och illamående
2005-11-24

  sol
fick mej att rysa och ryser. det är bra betyg. känns sant. hu så svarta hjärtan vi kan ha. detta är en bild att bära i sitt hjärta när det känns tungt; att vi är rymdbarn med lätta hjärtan - egentligen. nangijalaenergi.vackert.
2005-11-24
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth