Hon sitter på bryggan
i en för stor, lånad tröja och
har dragit ärmarna över händerna
för att värma sig mot höstvinden

Hon har sagt att hon gillar att
vara med mig, men att hon vill
ge allt lite tid
inte göra någonting förhastat




Jag sitter några meter därifrån
tänker på hur vacker hon är
hur jag aldrig trodde att jag någonsin
skulle komma nära någon så
underbar som henne

men här är jag




Jag försöker samla mod

jag vill säga allt
måla upp en framtid
bygga någonting nytt
någonting att tro på

jag vill säga att hon är den
första som någonsin fått mig
att må så här



för aldrig någonsin har livet känts mer närvarande
aldrig någonsin har alla mina bekymmer spelat så lite roll


Jag vill säga att jag vill att hon och jag
ska låta växa vingar på våra ryggar
och flyga med vinden
vart den än tar oss hän


men det vore kanske dumt då
vinden just nu fladdrar i hennes hår



och jag har aldrig mått bättre