Ett eko av ditt ljuva skratt ligger dovt kvar då
dina kinder rodnar i sommarkvällsolen och
känningen av dina lena fingrar dansandes upp
längs mitt bröst, på väg mot min hals

får mig att undra


din djupa, trånande blick in i mina ögon
med ditt skratt ännu svävandes i ljudbilden och
du, likt en ballerina, reser dig på tå
för att nå upp till mina läppar

himlen målas orange
en förförande kuliss och
skrattet vilar sig nu långt borta


du viskar ömt i mitt öra och
för händerna varsamt genom mitt hår för att
sedan fukta mina läppar med dina


och jag kan inte annat än undra hur det kunnat dröja såhär många år innan jag fått träffa dig