kvinnan i lila klänning, lila
kunde med ens tala

hon satt och sa, kompetent som hon var
att min sjuka sida, var klart synbar



så när jag såg mig i spegeln
såg jag, något fladdra förbi

det var min sjuka sida, som
spelade mina ögon, ett spratt



och så satt jag åter
på svansbenet

rädd intill chock
lät min kropp frysa


elementen var inte igång
rökte i hopp

om återupplivning
och morfindöd


på samma gång