Jag satt där på pedalen under symaskinen.
Hästkärran skramlade sakta utför vägen.
Vad det kändes tryggt där inne, som i ett litet bo.
Jag var fyra år och flyttade för första gången.
Resan blev inte lång, den varade en halvtimme.
Hur det såg ut minns jag inte, det var mörkt omkring mig.
Vi kom till vårt nya hem, mamma, pappa och jag.
En lägenhet på ett rum och kök i en baracklänga.
I köket hade vi en stor soffa där vi låg tillsammans.
Så småningom var vi tre små pojkar som trängdes med pappa och mamma.
I rummet stod en sekretär i ett hörn. Under den låg ett fårskinn.
På skinnet låg jag när jag ville vara ensam.
Att gömma sig i, under något var trygghet för mig.