Jag såg dina vackra gröna ögon
          som log mot mig
jag ville säga nånting
 om hur vacker du var
  vad du betydde för mig
men jag kunde inte
vågade inte
            jag var inte stark nog
   inte modig nog
 jag tog några klunkar till
i flaskan
            och hade snart
glömt det jag skulle säga

lika vacker som jag var
                 när jag var full
lika fula blev såren efter
                 de läkte nog aldrig
men jag minns fortfarande dina
ögon
          hur de liksom blixtrade till
innan jag försvann in i dimman

det var alltid fest
 jag halsade en öl
             på sisådär sju sekunder
                   utan att tveka

varje dag
   vaknade jag upp
      med ett stort svart hål
         nånting kändes trasigt
men det fanns ett sätt att glömma
            det fanns tröst
& jag blev stark, glad
och oövervinnelig

var finns ni nu
alla ni som drack och skrålade
med mig
nätterna igenom
jag var ju er supertoppenpolare
             och ni var mina allra bästa
jävla vänner
vi skulle ju för fan aldrig skiljas
festen skulle aldrig ta slut
                              fast nu vill ni inte se mig

som en galen zombie
stirrar jag ut i natten
det finns lite tröst
kvar i flaskan
och ibland
            ibland

när jag lutar mig in i dimman
      ser jag dina ögon glimma till

P.G 2010-09-29