Jag var briljant då -

kunde skriva som Shakespeare.

Min penna var kvick,

min tunga kvickare.


Jag var charmant då -

flirtade med pojkarna

och lekte med döden.


Nu snubblar jag på orden,

sticker mig på pennspetsen,

skär mig på anteckningsbladen.


En diamant då -

det var jag, en som glittrade.

Nu bara sticker det

i ögonen, av tragik.


Har du en spik?


Kanske dags för soppa nu.

En gång var jag briljant,

men nu är jag som du.

--

Kanske en kniv istället?