Jag vaknar av att någon kastar småsten på rutan. Yrvaken snubblar jag mot fönstret. Därnere på gatan står Inge med två tjejer och ser glad ut.
-Kom ner! Du ska ju köra upp i morgon så jag tänker kolla en sista gång att du kan det som behövs. - Ja men klockan är ju halv två och jag låg och sov.
Godnatt, vi ses i morgon! - Försök inte, kom hit genast annars skriver jag ditt namn på gatan! Nu lät Inge riktigt hotfull. -Hur ska du göra det, frågade jag och såg samtidigt hur ett stort mörkt L växte fram på gatan framför Inge.
- Sluta! Jag kommer, ska bara klä på mig. - Strunt i det, vid den här tiden är det dött på gatorna i Lycksele. Han hade rätt så jag tog bara på mig skorna till min pyjamas och smög snabbt nedför trapporna till ytterdörren.
Tjejen fram i den gamla Cittran skickades till baksätet och Inge tog hennes plats.- Lägg i ettan och gör en mjukstart blev Inges första körorder. Det gick bra. - Åk till Storgatan valfri körväg. Jag kände mig lite löjlig i min pyjamas och det drog kallt om benen men annars gick det bra att köra. - Stanna här och gör vändning på väg. Mitt utanför stadshotellet gjorde jag en perfekt vändning
och fick beröm. - Du klarar dig i morgon, sa min gode vän och klasskamrat.
Sedan fick jag köra hem och lägga mig igen.
Uppkörningen gick bra och mitt nya liv började.