-Jag är så jävla full att jag inte kan köra, sa Kalle bakom ratten på en gammal Cheva. Vi träffades mitt i natten ute på stan. Jag minns inte var jag hade varit innan, det är så många år sedan.- Ja, men jag är ju bara sjutton och har inget körkort. - Men det har jag, sa Kalle. Logiken i det hela var lite svårfattad men jag vågade inte neka körningen. Jag hade ju också kört en hel del tidigare.
-Jag måste ut till stugan och hämta lite grejor, men jag ser inte så bra och känner mig lite trött , förklarade Kalle. - Vad ska du hämta?, frågade jag.
Angår dig inte, bara kör! Jag gjorde som han sa och körde till hans sommarstuga en mil därifrån. Vägen var urusel och strålkastarna lyste knappt upp vägen. När vi kom fram fick jag stanna i bilen medan han rotade runt i buskarna och fyllde en stor bag med någonting som jag inte kunde se. Ljudet jag hörde lät som glasflaskor som slog emot varandra. Efter en stund var han nöjd och jag kunde köra hem igen. Jag ställde bilen hos Kalle och gick hem och lade mig. Några dagar senare hörde jag att hela spritsändningen från Stadens systembolag kommit bort under bussresan till vårt samhälle veckan innan.