det var stängt idag. jag lämnade allt att göra från igår, för jag tänkte att det skulle göras idag. ingenting

kommer att göras idag. jag ser oordning sprider sig som damm. mina tankar gjorde uppror. det var inte så här det skulle vara, allt på sin plats.


den främmande mannen hade slutat ringa. jag stirrade på telefonen, bara en endaste gång.

något som liknade samhörighet, som jag anar egentligen var klängighet, hade väckts till liv i mig

det spirade hoppfullt, men förgängligt. äventyrslustan hade en egen kanal. den brydde sig inte om ordning eller kontroll. den stod liksom utanför, med fullödig kraft förde den ändå mina steg


nu, var en kraft starkare. den att inte röra sig. inte tankemässigt, inte känslomässigt. inte mer än det nödvändigaste för överlevnad, såsom att överleva, fysiskt och mentalt.

denna talade klarspråk, förde min kropp och mitt sinne i säkerhet. in i min grotta, mitt eget rede. rakt till vila, sömn, återhämtning