Toksmen sa en del, men tokig var han inte. Stark hade han varit, men nu var det inte så mycket styrka kvar. Full hade han ofta varit och det var han nu också. Jag har inte sett honom nykter många gånger. Vi är faktiskt släkt så jag har träffat honom ganska mycket. För det mesta har han surrat om hur stark han var och hur många han nästan slagit ihjäl. Han har visat mig sina ärr över hela kroppen.-Här fick jag ett björnspjut som höll på att ta död på mig men jag slog honom i skallen med ett vedträ så att han inte vaknade på flera timmar berättade han. Knivstick hade han många av så de var inte lika märkvärdiga. Den gamla slagskämpen vill ha hjälp av mig för att hämta en tvättmaskin. Smen hade bott i en barack i en by några mil från samhället och skulle flytta, men tvättmaskinen kom inte med när en bekant till honom hjälpte honom med de övriga grejorna. Jag skulle få betalt för bensinen och kanske några kronor för besväret. För det mesta skjutsade jag folk för bensinpengar bara för att jag tyckte det var kul att köra. När jag hade haft körkortet sex månader hade bilen gått mer än 3000 mil. Då totalkvaddade jag den gamla Skodan i ett dike. ( Den kvällen tröstade jag mig med dans på Folkets hus och träffade en tjej som jag höll ihop med i ett år) Smen hade med sig en kompis som var minst lika full. Jag tog med mig gubbarna i bilen och körde iväg. Toppfarten på Skodan var 115 och den farten höll jag för det mesta och det kändes bra på de knöliga grusvägarna. När jag kört en stund började Smen skälla på den andra gubben av någon anledning. Kanske hade han tagit en för stor klunk ur den gemensamma litern. Smen bev argare och argare och det hjälpte inte att hans beskedliga kamrat försökte lugna honom. -Stanna här! vrålade Toksmen och jag bromsade in bilen vid den lilla byaffären på högersidan. Affären var stängd, men som vanligt kunde man smyga in på baksidan och handla efter stängningsdags. Smen skyndade in och kom snart ut med öl och falukorv som var det vanliga mina passagerare brukade handla. Jag blev orolig när jag såg vad han dessutom hade köpt. Två campingyxor och två moraknivar av allra största modellen. Yxorna och knivarna lade Smen vid sina fötter och vi åkte vidare. När vi efter en timme kom fram till baracken gick gubbarna in före mig och jag hann till dörröppningen innan Smen slängde en yxa och en kniv till den olyckliga kamraten. -Nu faan ska vi göra upp, ta grejerna och slåss för livet! vrålade Smen som dolt sitt ursinne under senare delen av bilresan. Jag var beredd att kasta mig ut om det behövdes. Den hotade mannen såg helt skräckslagen ut och föll omkull och grät. Smen verkade nöjd med vad han åstadkommit och gick inte till anfall utan slängde sina vapen i ett hörn och hånade sitt offer: Fy faan du har ju skitit i byxorna, vilket kräk du är, jag kan ju inte slåss mot en sån lipsill. Jag andades ut och tog en bit falukorv, men ölen fick vara för mig. När allt lugnat ned sig skulle vi bära ut tvättmaskinen till bilen, och det var inte lätt. Smen var både full och svag, och den andra gubben orkade ingenting. Vi var ju där för att hämta tvättmaskinen men det verkade hopplöst. Bagageutrymmet var för litet så vi måste ställa maskinen i framsätet på något sätt. Jag var 18 år och irriterad så jag högg tag i tvättmaskinen, fick upp den och bar den till bilen där Smen i alla fall kunde hålla upp dörren så att jag fick lasta klart. Vi åkte hem utan bråk, båda gubbarna sov hela vägen.