Insikt?!

Vem kan skada mer, än dina sanningar?!

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 

 

Vad är du rädd för, Insikt?!

Vem kan skada mer, än dina sanningar?!


Stig upp ur Hålet och dela med dig!

 

 

 

Eller är det dina sanningar som går sönder

i ljuset av den karga verkligheten,

som skrämmer?

 

Res dig upp Insikt!

Stig upp ur Hålet

och dela med dig!

 

Jag är inte längre rädd!

Mina tårar smärtar inte längre!

 

Jag har besegrat Hålets trogna besökare,

 Smärtan, Ångesten och Vanmakten!

 

Så stig upp

dela med dig

av det som fortfarande

inte är känt - av mig!

 

Skrattar euforiskt!

 

.....  för det är väl inte sanningen

om den ofattbara ensamheten

Du går runt och bär på?

..... som Du vill skrämmas med?

 

JA, JAG VET!

 

Jag är ensam. Alltid varit det.

Mina tre vänner har hållit mig sälskap i alla  år.

Men dem har också flytt...

 

SÅ STIG UPP!

TALA UT!

LÅT MIG TA STRIDEN NU!

 

 

 


Fri vers av queenia
Läst 609 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-10-07 15:38



Bookmark and Share

  Anna*
Det kanske är målet med vår resa att komma dithän att vi inte längre är rädda för något. Vad som är vad kommer att visa sig och vi behöver inte vara rädda. Låt oss göra oss av med det mörka hålets besökare och se till att ljuset utplånar alla skuggor. Kraaam ♥
2010-10-08

  Lars E Jönsson
Vem tar emot dej när du kommer upp då...................de gamla blir kvar så lägg locket på.......annars kanske..........
Snyggt skrivet
2010-10-07

  lycksele
Hej, queenia
Det är nåt visst med dej. Jag kan aldrig se mig mätt på din profilbild. Du ser ut att vara en kvinna med stolthet och resning.
Men ändå.
Vi kan inte se varandras själar. 'Man ska inte döma hunden efter håren', 'Allt är inte guld som glimmar'.
Vad vet vi?
Om ingen berättar.
Tack för att du berättar lite här. Det är faktiskt så, att vi lär känna oss själva först när vi FORMULERAT oss själva. Därför är kanske den här och andra texter du skriver, ett sätt att utforska och hjälpa dej själv.
Jag skulle säkert kunna berätta en del om ENSAMHET. Jag är inte längre rädd för ensamheten. Inte så mycket. Därför att som en trogen vän har den alltid följt mej. Man är inte rädd för det man känne till. Det är det okända som skrämmer dej. Därför är det så viktigt att du atr dej tid och FORMULERAR DEJ SJÄLV. Så du lär känn och slipper vara rädd för något okänt.

Vet du, att när jag säger att jag tycker om dej, queenia, så ska du to på mig. Det är inte för att jag är ute efter något. Möjligen nån som lindrar min ensamhet då.
Och det är skälet att jag tycker att se på fotot av dig.
Att jag helt enkelt gillar dej. Varför det vete fan!
2010-10-07
  > Nästa text
< Föregående

queenia
queenia