ös väck raset
schabrakfärgade hästar, löv
de också

pinna upp staketet
djävulen kommer
farande

i en vindil


smeker mot min kind
spikmattan
endast i fysioteraputiskt syfte

för det gör ont
och det gör gott

ansiktslyftning


han står där framför mig
alldeles bronsröd
ful, men vacker liksom

den kärlek han utrålar
den lille fan
smirkande

kastar en skugga


som i ljuset av stearinljus
fladdrar ljuset
ljuset samlas

mina höga kindben
breda, marilyn monroe-panna

blir lite vacker då


när skuggor spelar
ej i dagsljus
måste måla mera

dekorationsmålning
på min kind

hängande löst skinn


han bryr sig inte den fan
han ser min skönhet
genom egoglas

som han själv kan använda
för sitt eget syfte

gör mig ingenting


han ger mig något som liknar
kärlek, en smickring
som jag går på

mina ögon blå
har alltid varit

dum med det där


(mannen nickar
håller med
typiskt kvinnligt
typiskt
människolikt
liksom
basbehovstrappan
din existensiella överlevnad

kommer du ihåg?)