jag är en apa
slänger mig i en lian, om jag vill

allt jag kunde som människa har försvunnit
in i min lilla aphjärna, där det raderas bort
som onödigt skit


när jag var liten, var jag en apa. det var en gång när jag stulit pengar ur mammas börs
jag fick rumsarrest. min katt märkte aldrig skillnaden, han klöv tystnadens introverta skämslighet
genom att riva hårt mot heltäckningsmattan

smackade ljudligt när han tvättade sin nos, där i hörnet under min säng
han såg ingen skillnad. apa - människa. det var ju bara jag.


och nu är jag apa igen. kan inte tänka klart. vet bara tiden för matningen, men inte var maten kommer ifrån. kylskåpet. ett svårt ord

jag kan slänga mig i en lian


eller hänga mig i ett träd, härutanför