ur kramvärkta trasor, blankslitna skor
mina höga pumps

när tiden har gått, hjärtat

rufsiga vyer ovanför pannloben
min svarta finklänning


jag går på bal, askungen
när tiden har passerat gå

finns ändå gubben kvar

skylten är blå, gubben vit
den påbjuder gångbana


på min stilett, vinglar jag
svart blänkande

pärlhalsband

lockarna vridna ur led
under skallen, deg


sjunger giftet
ur munnen

flätar tiden
ur led