I ljuset av denna morgon är hans leende bländande, ögon så djupa och förstående för den hon är. När hon vilar i hans famn försvinner hon djupt, långt bort där det nog säkert redan stod skrivet att han skulle möta henne här och nu och hans händer är mjuka och hon vill djupare i hans famn. Hon är ett ensamt maskrosbarn men hans ögon lovar ändå stanna kvar då han läser hennes ansikte som en öppen bok för han är stark och hon älskar denna stund då hjärtat vågar öppna sig och tro på det som ges då universum verkar för en bön och inget är så vackert som denna morgon när de möts.