Jag går i en evighet utan slut, älskar med hjärtat som någon gång slutar slå och den själ jag alltid varit och kommer förbli. I den djupare kontakten vibrerar allt i en annan frekvens och kan inte vända om till något som var torftigt och dött. Himmeln är nu mer blå och solen varm i det oförklarliga som hände när jag öppnade upp och även att det innebär en större förnimmelse där jag känner åtskilligt mer är det mer värt att leva i det faktum som dom kanske inte förstår för det finns ingen återvändo från en skapelse med kärlek som glöder mycket större än jag tidigare kunnat ana och förstå.