Uti ödelandskapens vida vintermarker
Ensamheten, total
Ångesten, oifrånkomlig
Hyptermi, ett faktum
Stel, förfrusen och gråtandes
Någonstans i vinterskogarnas mörka hjärta

Den frusna dimman omfamnar dig
Den arktiska kylan gör dig trött
En grå himmel med en bitter, frusen måne
Som din enda iakttagare
Elementen, här för att determinera ditt öde

Sakta känner du blodet frysa inom dig
Ögonen sluts och skogens mörker kryper närmare inpå
Disen skymmer dina sista ögonblick
Vintern tar slutligen ut sin rätt
Och mörkret omsluter dig