Varför vill orden leda mot längtan

oförstånd och kärlek?

Vill ju inte spilla ut mitt innersta,

i nuet, här på tangentbordet.

Skulle vara för...

för nära!

Enklare skriva om den röde

för den kan ju inte läsa,

inte slicka upp, varje tamt

försök att ge dig min kärlek,

inte ignorera min längtan

efter närhet!

åååååh

vanmankt!

Dina ord ekar i mitt huvud

jag hör de söta, löftena

men jag har svårt att tro... 

Nu asgarvar du säkert

vid läsning av mina ord.

Trossvårigheter är ju inte ens

tillämpningsbara  på dig

min sköna, tänker du...

..jo, älskling,

jag har svårt att tro.

på  kärleken,

på beständigheten

och framför allt på att

någon annan än jag,

vill mig väl.