ångest är naturligt
som en vind

det blåser idag, kylan kryper in

jag vill inte drömma livet, jag vill leva ett drömliv
bort från allt betungande

det som känns overkligt ibland


jag fann dig nära, hemma
som vanligt hade vi tänkt

båda två på varsitt håll
och kanter, stötte


ångesten


krypande, nej sköljande
släckt med apodorm

inte för att försvinna, för att älska
åter

finna


kan vi finna tillbaks när vi drunkar
finna stillheten oron närheten

utan att dö, på något sätt leva
en silverdröm

fast där


och här, fysikt drabbade
mentalt kompatibla

egenartade

i vår psykiska misär
med fantsi som ramar


tackla, våga
förglömma

strunta i

allt som var och bara vara
här,

nu