jag var lite ledsen se. inte ledsen så, men du vet. ledsen för att gråta
jag tänkte lämna allting, liksom dricka några klunkar petroleum, men fann det helt ofarligt.
blev sen chockad, naturligtvis. va? dricka sånt, vad tänkte du. tänkte ingenting

jag fick lite diarré, doktorn skrattade hjärtligt. ja då fick du en riktig tarmrening. för helvete doktorn! ta hand om förgiftningen i min hjärna, mitt känsloliv

mumlande, strosade jag omkring. ringde taxi åkte hem. fattade ingenting. skicka mig till medicinakuten när jag har akutfobi. nej, det gick ej

mina läkare startade en utredning. visst fick jag en fin diagnos, stämde så väl. å, så glad jag blev. alla svaren, på en rad. alla problem kartlagda
och sen kom det mer. vad behövs för en tvångsingläggning, frågade jag psykologen. förgiftning, drunkningsförsök? hon skrattade (hon med) . svarade, nä kanske inte ens det

då kom det infarktlika tillståndet. ta ett prov snälla doktorn. jag tar pulsen, sedär, lite hög. lite hög blev jag sen även när jag fick en annan medicin. gick och snackade med de på parkbänkarna, vid socialen. herregud jag har ju en diagnos, rättfärdig fyr

jag är inte ledsen längre, för jag gråter. faktiska tårar som smakar salt, har börjat rinna ner. i skov, naturligtvis

jag är glad för det. tårar botar suicidala tendenser