Det var som ett nyfött barn som grät och skrek till sin mamma. Det var som ett vrål uti kosmos utan en absolut sanning. Sanningen tillhörde inte mig utan var bara en massa projektioner. Man fruktar alltid den man attackerat. Det räcker med tio minuter för att jag ska kunna förstå det jag ibland undrar över. Distanserade fördomar, tankar och tolkningar kan släckas om jag får tio insiktsfulla minuter med mig själv. Dessa minuter kan räcka länge och påminna en när man fastnar i någon annans sanning.